Puderjakt i Dalarna

 

Vintern har börjat halvdåligt även i år, men suget efter fluffig pudersnö i ansiktet gör sig ändå påmind. Rådande pandemirestriktioner säger att vi inte ska resa i onödan så vad gör vi då? Bosatta i Falun och vetskap om att det dumpat en hel del i norra Dalarna, faller valet på att packa bilen och åka mot Navardalen, strax norr om Älvdalen. Vi svänger av från väg 70 när vi kört igenom Älvdalen. Hela bilen blir tyst när vi ser en Subaru med takbox framför oss. ”- Vi blir nog inte ensamma idag” hörs från baksätet.

Efter ca 15 minuter på en liten, men fin vinterväg kommer vi fram till parkeringsplatsen vid Navardalens STF station. Vi var inte ensamma. Några hade övernattat och andra var helt enkelt före oss, men skogen är stor och det finns puder åt alla.

Efter ombyte och lite energipåfyllnad har vi skidorna på oss och ger oss av. Det visade sig att det fanns fördelar med att vi inte var först upp. Vi slapp spåra! Det var som en ända lång motorväg, utan trafik, på vägen upp.

Ca 200 höjdmeter senare når vi toppen och det är dags att plocka av hudarna. Solen jobbar för full för att bryta igenom molen och mellan varven lyckas den. Utsikten är fantastisk. Men vi är inte här för att titta på utsikten. Alla som åkt puder känner till uttrycket ”no friends on a powder day” och det gäller även idag. Det rasslar till och alla är på väg ner. Den till vardags väldigt tysta tillvaron i Navardalen förvandlas till en massa tjoanden hela vägen ner. Ni som åkt puder vet hur svårt det är att vara tyst. 200 höjdmeter går ganska fort att bränna av utför och det tar inte lång tid innan vi är samlade på botten igen. Efter några high five  åker hudarna på igen och vi gör om samma sak om och om igen tills låren säger ifrån. Vid 15-hugget rundar vi av beger oss hem till Falun igen.

Summa summarum kan man säga att Navaradalen är en perfekt dagsutflykt. Det är oftast bra med snö och man hinner med många åk. Dock är det många som hittar hit vilket gör att det ganska snabbt blir uppåkt.